Målet för dagen var Annesaland med utgångspunkt från Konsumtorget. Men vi gick inte raka vägen. Nä, nä! Först norrut mot Tullen, ut på landsvägen, över järnvägsbron och vidare smitvägen ner till gamla Bergaskolan. Sedan upp på Vallavägen, Ljungarpsvägen, Trädgårdsvägen ner till skogen.
I korsningen Vallavägen-Ljungarpsvägen berättade Kjell att Det lilla halvrunda fönstret är 140 år gammalt. Följde med när hans farfar flyttade hit.
När vi kom in i skogen möttes vi av en massa söta vättar och troll.
Vet inte riktigt vad alla figurerna var, men man ska vara rädd om skogens alla väsen.
Någon har byggt en fin bro över bäcken.
Sedan var vi ute ur skogen och svänger strax ner förbi ”stora eken”.
Vi var nästan 25 st. Men en del kom nog inte med på den här bilden. Det ska ju pratas också och då kanske några blir lite efter.
Men vid rastplatsen nere vid Annesaland fanns alla med. Där finns flera iordningställda grillplatser.
På hemvägen längs Tenhultasjön passerade vi herrgården och skänkte en tanke till Lundbergs som välvilligt gett löfte till vandrare att passera över deras ägor.
Dagens vandring utgick från Öggestorps kyrka. I lite gråmulet väder samlades över 30 deltagare med förväntan att fika på Rommelsjö café.
Först gick vi österut mot Öggestorps gamla ålderdomshem, svängde söderut över vägen och under järnvägen vidare sydväst på skogsbilvägen mot Rommelsjö och över järnvägsbron till cafét. Efter fikat närmaste vägen tillbaka till kyrkan.
Här har vi passerat Öggestorps gamla ålderdomshem och följer den gamla körvägen, som nu bara är en liten stig.
Den gamla undergången anpassades nog bara för smala hästfordon. Jag tror knappt en gammal Ferguson traktor kommer igenom.
Väl inne på cafét blev det fullsatt. Fika pusen blev lång för kön vid disken blev lång.
Men ingen hade bråttom utan njöt av gott fika.
Här ses en del av deltagarna, som nu är redo för promenad tillbaka till kyrkan.
Under åren 2017 till 2023 har det gamla magasinet genomgått en förvandling. På vänstra bilden ser ni det fallfärdiga magasinet. Med hjälp av duktiga krafter har det nu fått den skepnad som syns på den högra bilden.
6 september 2023 var det dags för en högtidlig invigning som avslutning på ett lyckat projekt.
Publiken samlades vid magasinet
Allians Brass stod för musiken
Martina Ekerot berättade om Ingaryds historia
Hans Lööf redogjorde för ekonomin för projektet.
Sång av Margareta Eliasson
Bo Ejenfors håller invigningstal
Efter invigningen var det mingel med servering av cider
Det fanns också möjlighet att titta in i källarvalvet.
Inne i köket var fikabordet uppdukat.
Kvällen avslutades med lite gemytlig samvaro inne i Ingaryd.
Under fikastunden visades ett bildspel om hur renoveringen gått till. Klicka på länken för att se bilderna. Magasinsrenoveringen
Dagens vandring gick i ett område sydväst om Forserum. 21 tappra vandrare hade ställt upp på en runda som blev lite över 7 km.
Här kan du översiktligt se var rundan gick.
Startpunkten var vid gården Risebo där vi parkerade bilarna.
Här kan du lite mer detaljerat se sträckningen. Vi vandrade motsols med fikapaus vid gården Ekön.
Från Risebo gick vi söder ut på skogsvägar.
Här och var kan vi se spår av bebyggelse i form av små åkertegar som fortfarande brukas.
Så dyker den övergivna gården Olstorp upp. ”Visst renoveringsbehov, något för den händige” skulle nog mäklaren sagt.
Här kommer vi fram till Ekön.
Gården har som synes gamla anor
Vi möttes av gårdens ägare Kerstin och Alf som guidade oss runt bland gårdens alla vackra planteringar.
Som synes av ovanstående bilder var det ett underbart ställe vi hamnat på. Fantastiska planteringar och glittrande vattenspeglar. Den finaste rastplats vi någonsin haft på våra vandringar.
Vi lämnar Ekön och finner då denna skylt vid infarten.
Det verkar vara delade meningar åt vilket håll vi skulle gå.
Som väl var hittade vi denna skylten som ledde oss på rätta vägar.
Efter att ha vandrat på mindre stigar i mosskanterna kommer fram till vägen mellan Forserum och Risebo.
Efter dryga 7 km är vi tillbaka på utgångspunkten efter en mycket lyckad vandring.
Den här gången drog vi iväg en bit sydöst om Tenhult. Till Elisabet Fransén i Gatu. Där hade Stefan Håmås rekat en runda.
Vandringen gick på både vägar, stigar och lite i obanad terräng.Vandringen har börjat. Något fångar genast deltagarnas intresse.Det är bygdens vackra gamla stenmurar som imponerar. En ovanlig skylt. Är det vägverket som försöker uppmärksamma och värna om den biologiska mångfalden ?Utmed vägen till Forserum har Gustav III blivit hedrad med en minnessten.Vid den gamla stugan, Brinken, vek vi av norrut in på Janne Greens marker.Det är ett gott lingonår i år.På flera ställen påminns vi om våra förfäders odlarmöda.Sveriges nationalblomma, Liten blåklocka, lyste vår väg på många ställen.På en höjd med utsikt över Gullycke mosse hade Stefan planerat in fikastunden.Där de gamla bröt odlingsmark växer nu skogen åter hög.Än betas en del åkrar och ängar. Då får grindpojkarna se till att det öppnas och stängs.Till någras förtjusning fanns det kantareller att ta vara på.I underbart väder och efter drygt 5 km var vi åter till bilarna.
Vid dagens vandring hängde regnet i luften, men 15 tappra samlades och gav sig iväg. /
Dagens vandring startade hos Gunnar o Ann-Louise Karlsson på Lidhult.Första stopp var vid torpet LindholmenGunnar berättade att torpet Lindholmen ursprungligen varit ett soldattorp.I en fin skogsbacke var det dags för fika.Just under fikastunden regnade det inte. välplanerat av Gunnar o Ann-Louise.Nu är vi snart tillbaka. Då har vi fått en skön vandring på nästan 6 km. Tack Gunnar o Ann-Louise för en fin runda.
Dagens vandringen på Bondberget började vid infarten till Lönneberg. Gick sedan nordväst, förbi slalombacken och vidare mot Utsikten. Mer snö kvar i skogen än vi väntat. Ingen kom till skada. Det blev 5 härliga kilometer.
Det var lite mer snö och is på stigarna än vi tänkt.
När vi kommer lägre ner så sken solen igenom den ljusa lövskogen.
På Utsikten har man hela Jönköping för sina fötter
Magnifikt en sådan här fin dag.
Kolla hur en liten rönn med två stammar slingrat sig om varandra.
Man kan förundras över naturens skulpturer. Här en fyrstammig lind.
Oj vad fikat smakar bra i vårsolen.
Inte alltid vi har så här fina rastplatser. Men när dom finns så uppskattar vi dom.
Fälten vid Höka mosse gnistrade i solen. Sedan var det raka vägen till bilarna.