Dagens vandring gick till Skurugata naturreservat utanför Eksjö.
Reservatet är på 134 ha och har ett flertal vandringsleder. Vi valde förstås en besvärligaste, den som går ner genom ravinen, d.v.s ”gatan”.
-
- På nerfarten till skuran (ravinen) går man intet ont anande om vad som komma skall.
-
- Olika naturfenomen dyker upp. Varför en del träd är vridväxta finns det olika teorier om. Inget är bevisat. Den här torrfuran har dessutom blivit ett ”flerfamiljshus”.
-
- Rötter, som blivit synliga efter markslitage av tusentals besökare, bildar rena konstverk.
-
- Längre ner i skuran börjar alvaret.
-
- Upp och ner bland stenblock och omkullfallna träd.
-
- Där solen når ner ska man inte glömma att beundra den växtlighet som finns.
-
- 35 m djup är skuran som djupast. Genom den måste man.
-
- Sägnerna är många om Skurugata. Troll, knyt o andra naturväsen har sin boning här.
-
- Längst i sydväst kommer vattnet fram och bildar en källa.
-
- När ravinen är avklarad måste man ju upp på toppen. Den svåra stigen var verkligen brant.
-
- Väl uppe, 310m över havet, hade man en fantastisk utsikt.
-
- På ”Hatten” smakade fikat extra gott.
-
- Vännen C-G Liderfelt, från närbelägna Räveberg, guidade oss. Tack för det!
-
- Inga brutna ben. Alla 28 var nöjda efter detta äventyr.
Dagens runda blev inte så lång. Vanligtvis brukar det ligga runt 5 km, men idag blev det bara hälften.
Även om rutten på kartan inte blev så lång, så var detta nog den mest krävande vandringen vi gjort, men det var värt besväret.